April då..

Så var det en bit in i april då, jisses va tiden bara sveper förbi.
Drog med ett underbart gäng till åkersjön den 23-25 mars. Tyvärr lite sent när vi kom dit och lite tidigt när vi kom hem. Men det va jättekul och skönt att bara få vara jag en stund. Sen va det väl kanske dumt att inte passa på att vila. Men mer smak får man för både att bara åka med vänner, ha egen tid och vi tid. Hur löser man sånt? Är det själviskt att vilja ha det när man har små barn? Är det något som får vänta och hur vet man att förhållande klarar av att vänta? Hur löser ni det med egen tid och vi tid?
Har målat endel med barnen också, det uppskattas!

Lilleman har lärt sig krypa, eller en slags aphas gör han. 28 mars flytta han sig framåt för första gången! Mamma sa han för första gången 19 mars. Han drar 74/ 80 på kläder nu. Jisses min bebis håller på att bli stor! Det är blandade känslor kan jag säga. Har stort hävdat stort att en bebis inte är något hinder. Men måste ge mig där. När man har två andra så kan det va svårt att göra saker alla tillsammans. Samtidigt är de så små en så kort tid och man har svårt att hinna med när man har två till.
Anders har isolerat klart förrådet uppe. Så nu är det bara att sortera och bära upp grejer igen. Massa kläder har jag haft iväg, ändå finns det en hel del kvar och andra saker med. Dock har jag varit ganska kritisk med vad som sparas och inte. Skönt att rensa ur. Vill som få ordning överallt, men det tar nog ett bra tag.
I sovrummet har jag satt upp inramade kort och en tavla jag gjort, Väldigt nöjd med resultatet.
Påsken började bra. I onsdags va jag med barnen och leta påskägg i skogen på förskolan. Mycket trevligt tills vi skulle hem. Isabelle va snorig och gnällig, så tyckte att hon skulle få följa hem. Erik blev jätteledsen då han inte ville stanna. Isabelle va tvärt om, ville inte åka hem och grina därför. Suck! Blev bra till sist i alla fall. Torsdag blev det kyrkis en stund. Isabelle gjorde en kartong till Tomten där hon skulle stoppa ner sina tuttar/nappar. Erik följde Anders på jobb och handla i stan. Vi gav bort napparna och tomten gav Isabelle en Hello Kitty dator iställe. Påsk Haren hade varit här med och gömt ägg ute till barnens förtjusning. På kvällen kom mamma och Håkan. Jag drog till Åsarna och hängde med T och S. Lite taskigt mot Anders kanske med att lämna Isabelle som sluta med nappen och min mamma, men jag hade trevligt i alla fall. Isabella hade varit ledsen och vilja byta tillbaka, men när hon vakna på morgonen va det första hon sa: jag vill inte ha mina tuttar, jag vill ha Hello Kitty datorn! Så detta gick vägen denna gång med!
Fredagen grilla vi kolbulle ute på gården. Erik ville bjuda in farmor och farfar, så det fick han. de kom och hade med sig kusinerna. Så kom grannen förbi och vi vinka ner dem, K-E och en bekant till han kom med och sist men inte minst så kom även älskade syster och Morgan.  Efter grillning och undanplockning va jag helt slut och fick gå och vila. Medans jag låg och vila så gjorde min underbara syster mat! Vi åt jättegod lax, potatis och sallad!
Mamma och Håkan åkte hem på lördag förmiddag. Vi åkte och leta ägg och grilla korv i åbbåsen med fina vänner. Jag tog Jonathan i vagnen och gick hem när vi var klara,Skönt. Har faktiskt lyckats hålla igång och röra mig 6 dagar i veckan sen åkersjön. Inte för att det märks något resultat mer än att jag fortsätter gå upp i vikt. Men denna gång ska jag ej ge upp! Maria va hemma från Norge nu i påsk och han med att träffa henne en sväng med! Så var vi bort bjudna på eftermiddagen till Ångeron. Mycket trevligt va det förutom att jag va rejält sliten och sen mitt efter mat och allt kräks Isabelle ner hela sig, som tur va ute, men dock måsta vi ju låna dusch och allt. Inte kul när barnen spyr mitt uppi en massa andra småbarn och barn. Så va det  ju typiskt att vi bestämt att ha skjus och hämtning så man kunde dricka något gott till maten om man ville. Underbara Malin kom till undsättning! Natten mot söndag va inte rolig, Isabelle spydde och va ledsen, även Jonathan insjuknade. Så magsjukan va ett faktum. *peppar peppar* ingen har kräkts sen söndag morgon. Men vi ropar ej hej, utan bara väntar på nästa insjuknande. Man går liksom och känner sig halvdålig utan att veta. Nu har det vart lite mycket med förkylning, vattkoppor och detta, nu får det faktiskt vara nog!