Tja!
Förra veckan var ju syrran hit och det var jättemysigt, hon var här från tisdag till torsdag.
Sen ringde pojkarna på torsdag kväll och frågade när de fick komma till oss... Och jag kunde visste inte vad jag skulle säga utan frågade när de ville komma och de ville så klart komma i helgen... Jag kunde inte säga nej...
Samma kväll fick vi meddelande att P och M fått en flicka!!
På fredagen hade jag tänkt mig att kanske gå en sväng på stan, men det insåg jag snart att jag inte skulle orka. Erik har ändrat sina sov rutiner...nu mera somnar han vid 21-22, vaknar 02-03, somnar om vaknar 05-06 och sen små sover han bara typ till 8. Men han e fortfarande väldigt snäll!!
För att återgå till fredagen så for vi in tillsammans och gick på barnenshus och införskaffade lite grejer som behövdes och lite presenter... Sen hämtade vi pojkarna och for hem. Anders fixade middag. Va ut och skulle seminera en kviga, det gick skit på kvällen när anders var i föuset.
Lördagen var jag, zeb och E ute och gick i alla fall. Jag lagde middag i alla fall. Och var var till föuset igen och skulle seminera samma jävla kviga, men nej det gick skit nu med. Andrei hjälpte till med Erik, och så gjorde jag en lager översikt också över vad som fanns kvar. Trött...trött
Idag har besöken avlöst varandra bokstavligen. E och F kom först och blev tvungen att följa mig på affären och handla.:) Erik fick en söt body och blommor av dem..:) När de fikat och farit kom Moch H. H hade jag typ inte träffat på ett år tror jag och hon hade med sig present till Erik, så gulligt. Så kom pojkarnas mamma och fika och hämta dem. De var faktiskt fantastiskt snälla och lättsamma med Erik och över huvud taget...:) När de var på väg att fara ja då kom svärföräldrarna...men de blev inte så långvariga...
Ja måste nog passa på att lägga mig och sova nu... de snodde ju en timme av en i natt också...vad e det för himmla mening att ställa klockan fram och tillbaka!?
/ Trucha
söndag 30 mars 2008
tisdag 25 mars 2008
Tiden går..
Tja!
Ja tiden bara försvinner iväg när man har smått. Man tycker att det ska ju finnas en massa tid, små barn bara äter, bajsar och sover...Men saken är den att de gör alla de där sakerna väldigt ofta. Plus att man själv är ganska sliten, av amning osv. Men vi har i alla fall världens snällaste baby. Han sover mest 6 timmar på nätterna och gråter väldigt sällan. Om jag tar för lång tid på mig att ta fram maten kan han bli lite tjinkig och förbannad. Det har han efter sin far..:)
Påskhelgen har inneburit besök. På lördagen kom mamma och hennes kille upp, de stannade till Söndag förmiddag. När de hade farit kom Anders 2 och Jocke från järvsö, med ett så gigantiskt påskägg att vi kommer att ha godis till midsommar!! Plus att vi fick en stor slant pengar :)
Mamma hade köpt ett fårskin, som jag önskat och en nalle, en filt och påslakarn till spjälsängen.
Sen igår så kom svärföräldrarna på besök och sedan bjöd de på jättegod mat..:) Väldigt välkommet!!
Lilla syster ska komma och titta på underverket idag..:)
Har bihålsinflamation igen, fick det efter förlossningen, så jag går på penecillin, ok i morse vaknade jag och såg ut som en prickig korv!!!!
Som vanligt e det dömt att misslyckas att få tag på läkare, men ska försöka efter lunch..
Appropå lunch, nu tror jag min underbara Erik har vaknat och vill ha lite mat..:)
Má höres!!
/Emilia
Ja tiden bara försvinner iväg när man har smått. Man tycker att det ska ju finnas en massa tid, små barn bara äter, bajsar och sover...Men saken är den att de gör alla de där sakerna väldigt ofta. Plus att man själv är ganska sliten, av amning osv. Men vi har i alla fall världens snällaste baby. Han sover mest 6 timmar på nätterna och gråter väldigt sällan. Om jag tar för lång tid på mig att ta fram maten kan han bli lite tjinkig och förbannad. Det har han efter sin far..:)
Påskhelgen har inneburit besök. På lördagen kom mamma och hennes kille upp, de stannade till Söndag förmiddag. När de hade farit kom Anders 2 och Jocke från järvsö, med ett så gigantiskt påskägg att vi kommer att ha godis till midsommar!! Plus att vi fick en stor slant pengar :)
Mamma hade köpt ett fårskin, som jag önskat och en nalle, en filt och påslakarn till spjälsängen.
Sen igår så kom svärföräldrarna på besök och sedan bjöd de på jättegod mat..:) Väldigt välkommet!!
Lilla syster ska komma och titta på underverket idag..:)
Har bihålsinflamation igen, fick det efter förlossningen, så jag går på penecillin, ok i morse vaknade jag och såg ut som en prickig korv!!!!
Som vanligt e det dömt att misslyckas att få tag på läkare, men ska försöka efter lunch..
Appropå lunch, nu tror jag min underbara Erik har vaknat och vill ha lite mat..:)
Má höres!!
/Emilia
torsdag 20 mars 2008
Förlossningen
Hej!
Varnar känsliga läsare, för nu tänker jag berätta om min förlossning.
Sov nästan inget på två dygn pga värkar med 10-5 mins mellanrum och var ej mer öppen en 2 cm, men eftersom jag ej fått sova något, så ringde min barnmorska in på förlossningen och prata med dem, då blev det så att jag skulle få komma in och få en sovdos.
Så blev det fredag kväll åkte vi in och Anders stannade och var där hos mig.
Fick insomningstablett och morfin. Sov ungefär 4 timmar i alla fall.
På morgonen undersöktes jag och då var jag öppen 3-4 cm, så vi fick vara kvar under dagen. Men inget mer hände, hade värkar med 10-5 mins mellanrum, vi blev råda att gå ut och gå.
Så vi gick till Jamtli och fika fram och tillbaka, började få tätare mellan värkarna när vi gick hem. Barnmorskan hörde att jag var mer ansträngd när vi kom tillbaka och att jag hade tättare mellan värkarna och då frågade om jag orkade med en förlossning, jag svarade att jag inte visste, men Anders sa: "Jo det gör hon." Sen bad han om ursäkt för att han tagit beslutet, men frågade om jag skulle orka gå omkring som jag gjorde och det gjorde jag ju inte.
Så då bestämmde de att de skulle sätta igång mig, genom att pilla hål på fosterhinnan.
Så så blev det, fick tättare värkar innan de gjorde det och sen tilltog de. Andades lustgas ett tag först, men sen bad jag om ryggbedövningen. Det fick jag, även om han stack fel tre gånger så till slut fick jag det och det var det underbaraste jag varit med om i hela mitt liv!!Men sen hände inget mer och inget mer, vid ett var jag ute och gick i korridoren i 1 och en halv timme, men inget hände...öppen 5 cm som innan. De satte in värkstimulerande dropp, började få krystvärkar, prövade att krysta stående först för att det skulle hända något, men nej inget hände.
Inom mig känndes det helt hopplöst och jag trodde nästan de skulle skicka hem mig när som helst... När det gått någon timme var barnmorskan tvungen att kalla på läkare för att barnet började bli ansträngt.
Läkaren sa till om att öka droppet, krystvärkarna hade hållit på en stund. Barnmorskan var in och försökte hjälpa till att vidga mig och peppa mig, men jag gillade henne inte alls och kände inte att hon peppade mig alls, hon fick mig bara mer modfäld, kändes så hopplöst att inget hände. Anders gjorde sitt bästa genom att hålla min hand, badda min panna och peppa mig:"kom igen Emilia, kämpa på, bli arg,tänk försäkringskassan!" Jag bad honom hålla käfften, var ganska elak...Prövade ligga, stå på knä, ligga på sidan och vanligt igen, slutligen börjar något hända i alla fall, de sätter en klocka på för att hjälpa till att dra ut barnet,en barmorska, den bästa Agneta hjälpte till att trycka på, men han behövde bara dra ett drag med klockan och sen kunde jag klara det själv.
Men när han kom ut blev det fruktansvärt snopet att de slängde upp han på magen, klippte navelsträngen och kutade iväg med honom och Anders följde med. Kvar låg jag och kunde inget göra.... Något som e helt sant i alla fall är att all smärta försvinner när barnet e ute. Kände knappt något när moderkakan skulle ut.
Behövde bara sy ett stygn i alla fall.
Sen fick jag äntligen kliva upp och se mitt underbara barn!! Stackarn låg med en snabel i näsan, syrgas alltså och så sög de ur fostervatten ur lungorna på honom. Sen fick han vara uppe på barnavdelningen under dagen och natten, vi fick besöka så offta vi ville...Men han blev utskriven från barnadelningen på måndagen, då hade han andas utan syrgas hela natten.
Hade aldrig klarat denna förlossning utan Anders!!
Lite fakta: Det tog 13 timmar från att de pillade hål på fosterhinnan tills han va ute.07.00 den 9 mars föddes han!Erik Olof Jenssen ska han heta.
Det var nog allt för denna gång....Erik vill ha mat nu...:)
/Trucha
Varnar känsliga läsare, för nu tänker jag berätta om min förlossning.
Sov nästan inget på två dygn pga värkar med 10-5 mins mellanrum och var ej mer öppen en 2 cm, men eftersom jag ej fått sova något, så ringde min barnmorska in på förlossningen och prata med dem, då blev det så att jag skulle få komma in och få en sovdos.
Så blev det fredag kväll åkte vi in och Anders stannade och var där hos mig.
Fick insomningstablett och morfin. Sov ungefär 4 timmar i alla fall.
På morgonen undersöktes jag och då var jag öppen 3-4 cm, så vi fick vara kvar under dagen. Men inget mer hände, hade värkar med 10-5 mins mellanrum, vi blev råda att gå ut och gå.
Så vi gick till Jamtli och fika fram och tillbaka, började få tätare mellan värkarna när vi gick hem. Barnmorskan hörde att jag var mer ansträngd när vi kom tillbaka och att jag hade tättare mellan värkarna och då frågade om jag orkade med en förlossning, jag svarade att jag inte visste, men Anders sa: "Jo det gör hon." Sen bad han om ursäkt för att han tagit beslutet, men frågade om jag skulle orka gå omkring som jag gjorde och det gjorde jag ju inte.
Så då bestämmde de att de skulle sätta igång mig, genom att pilla hål på fosterhinnan.
Så så blev det, fick tättare värkar innan de gjorde det och sen tilltog de. Andades lustgas ett tag först, men sen bad jag om ryggbedövningen. Det fick jag, även om han stack fel tre gånger så till slut fick jag det och det var det underbaraste jag varit med om i hela mitt liv!!Men sen hände inget mer och inget mer, vid ett var jag ute och gick i korridoren i 1 och en halv timme, men inget hände...öppen 5 cm som innan. De satte in värkstimulerande dropp, började få krystvärkar, prövade att krysta stående först för att det skulle hända något, men nej inget hände.
Inom mig känndes det helt hopplöst och jag trodde nästan de skulle skicka hem mig när som helst... När det gått någon timme var barnmorskan tvungen att kalla på läkare för att barnet började bli ansträngt.
Läkaren sa till om att öka droppet, krystvärkarna hade hållit på en stund. Barnmorskan var in och försökte hjälpa till att vidga mig och peppa mig, men jag gillade henne inte alls och kände inte att hon peppade mig alls, hon fick mig bara mer modfäld, kändes så hopplöst att inget hände. Anders gjorde sitt bästa genom att hålla min hand, badda min panna och peppa mig:"kom igen Emilia, kämpa på, bli arg,tänk försäkringskassan!" Jag bad honom hålla käfften, var ganska elak...Prövade ligga, stå på knä, ligga på sidan och vanligt igen, slutligen börjar något hända i alla fall, de sätter en klocka på för att hjälpa till att dra ut barnet,en barmorska, den bästa Agneta hjälpte till att trycka på, men han behövde bara dra ett drag med klockan och sen kunde jag klara det själv.
Men när han kom ut blev det fruktansvärt snopet att de slängde upp han på magen, klippte navelsträngen och kutade iväg med honom och Anders följde med. Kvar låg jag och kunde inget göra.... Något som e helt sant i alla fall är att all smärta försvinner när barnet e ute. Kände knappt något när moderkakan skulle ut.
Behövde bara sy ett stygn i alla fall.
Sen fick jag äntligen kliva upp och se mitt underbara barn!! Stackarn låg med en snabel i näsan, syrgas alltså och så sög de ur fostervatten ur lungorna på honom. Sen fick han vara uppe på barnavdelningen under dagen och natten, vi fick besöka så offta vi ville...Men han blev utskriven från barnadelningen på måndagen, då hade han andas utan syrgas hela natten.
Hade aldrig klarat denna förlossning utan Anders!!
Lite fakta: Det tog 13 timmar från att de pillade hål på fosterhinnan tills han va ute.07.00 den 9 mars föddes han!Erik Olof Jenssen ska han heta.
Det var nog allt för denna gång....Erik vill ha mat nu...:)
/Trucha
torsdag 6 mars 2008
När ska det bli!?
Tja!
Har klagat ganska mycket på mina förvärkar, men de e ju ingenting mot riktiga värkar och ändå har väl jag inte känt det värsta än...Har pinsamt nog varit in på förlossningen 4 ggr, jag skäms över det...
Men två av gångerna trodde vi inte att det var på gång utan första gången hade jag konstant ont i magen och de se att jag haft äggvita i urinen, så då var man ju lite rädd för havandeskapsförgiftning, men troligen var det bra en sträckning i magen.
Andra gången då trodde jag att jag fått urinvägsinfektion, känndes så och jag fick inte tag i barnmorkan i svensta så då när vi ändå var i stan så fick vi kommma in för att titta om det var det. Men det var ingen infektion, bara huvudet på barnet som tryckte emot...
Tredje gången då hade jag förvärkar med fem mins mellanrum, men jag visste inte då att de bara var förvärkar, det kände jag ju sen när de riktiga värkarna tog fart, eller de kraftigare värkarna på onsdagen tog vid....Var öppen för en fingerspetts då, så det blev hemfärd, var ganska knäckt av att jag vart så lurad av min kropp.
I onsdags var fjärde gången. Hade tid hos barnmorskan 8.15 hade haft värkar sedan 05.00 med 5-10 mins mellanrum, hon kände och jag var väl öppen 1 cm, och livmodertapen nästan utplånad, "så du blir nog mamma inom det närmsta dygnet" sa barnmoskan. Åkte hem för att invänta att det blev tättare mellan värkarna, men nej de avtog istället, hade någon då och då bara under dagen. 22 på kvällen drog det igång igen, med 10 min mellanrum, tog alvedon och tänkte sova, men det kunde jag glömma. Vid 01.30 började de komma med 6 mins mellanrum och höll på så till 03.30 då var det bara 4 min ibland. Ringde in på förlossningen och berätta hur det va. Hon sa att vi kunde komma in. Väckte Anders som inte alls var så säker på att han ville åka..han hade ju blivit lurad förut. Men vi for i alla fall in. Men på vägen in var det 6 min mellan värkarna igen. Väl inne på BB satte hon på kurvan och kände sedan på mig, 2 cm endast var jag öppen!!!! Endast 2 jävla centimeter!!!Så skammen igen...jag skulle ju inte åka in och ut som en jojo och vad gör jag!? Plus att jag lurade Anders igen... Det var bara att fara hem igen...suck.. Försökte sova, men det var omöjligt...framåt mitt i dan var värkarna oregelbundna, men höll mig vaken ändå. Var ner till barnmorskan i myrviken så hon fick känna om det hänt någe, men nej fortfarande 2 cm...Åkte hem och lyckades sova tre timmar på eftermiddagen.Klockan 22 i kväll drog det igån igen...har slumrat kanske en kvart under varje timme tills 02.00..är uppe nu, har haft 5 och även 3 min mellan värkarna, men nu e det längre igen....Fy fan!!! Vill antingen att det ska sluta så jag får sova, eller så får det hända något!!!!!
Men jag kan ju inget göra, mer än att klaga och bita ihop!! Kanske blir en dusch igen....
Vi hörs....
Har klagat ganska mycket på mina förvärkar, men de e ju ingenting mot riktiga värkar och ändå har väl jag inte känt det värsta än...Har pinsamt nog varit in på förlossningen 4 ggr, jag skäms över det...
Men två av gångerna trodde vi inte att det var på gång utan första gången hade jag konstant ont i magen och de se att jag haft äggvita i urinen, så då var man ju lite rädd för havandeskapsförgiftning, men troligen var det bra en sträckning i magen.
Andra gången då trodde jag att jag fått urinvägsinfektion, känndes så och jag fick inte tag i barnmorkan i svensta så då när vi ändå var i stan så fick vi kommma in för att titta om det var det. Men det var ingen infektion, bara huvudet på barnet som tryckte emot...
Tredje gången då hade jag förvärkar med fem mins mellanrum, men jag visste inte då att de bara var förvärkar, det kände jag ju sen när de riktiga värkarna tog fart, eller de kraftigare värkarna på onsdagen tog vid....Var öppen för en fingerspetts då, så det blev hemfärd, var ganska knäckt av att jag vart så lurad av min kropp.
I onsdags var fjärde gången. Hade tid hos barnmorskan 8.15 hade haft värkar sedan 05.00 med 5-10 mins mellanrum, hon kände och jag var väl öppen 1 cm, och livmodertapen nästan utplånad, "så du blir nog mamma inom det närmsta dygnet" sa barnmoskan. Åkte hem för att invänta att det blev tättare mellan värkarna, men nej de avtog istället, hade någon då och då bara under dagen. 22 på kvällen drog det igång igen, med 10 min mellanrum, tog alvedon och tänkte sova, men det kunde jag glömma. Vid 01.30 började de komma med 6 mins mellanrum och höll på så till 03.30 då var det bara 4 min ibland. Ringde in på förlossningen och berätta hur det va. Hon sa att vi kunde komma in. Väckte Anders som inte alls var så säker på att han ville åka..han hade ju blivit lurad förut. Men vi for i alla fall in. Men på vägen in var det 6 min mellan värkarna igen. Väl inne på BB satte hon på kurvan och kände sedan på mig, 2 cm endast var jag öppen!!!! Endast 2 jävla centimeter!!!Så skammen igen...jag skulle ju inte åka in och ut som en jojo och vad gör jag!? Plus att jag lurade Anders igen... Det var bara att fara hem igen...suck.. Försökte sova, men det var omöjligt...framåt mitt i dan var värkarna oregelbundna, men höll mig vaken ändå. Var ner till barnmorskan i myrviken så hon fick känna om det hänt någe, men nej fortfarande 2 cm...Åkte hem och lyckades sova tre timmar på eftermiddagen.Klockan 22 i kväll drog det igån igen...har slumrat kanske en kvart under varje timme tills 02.00..är uppe nu, har haft 5 och även 3 min mellan värkarna, men nu e det längre igen....Fy fan!!! Vill antingen att det ska sluta så jag får sova, eller så får det hända något!!!!!
Men jag kan ju inget göra, mer än att klaga och bita ihop!! Kanske blir en dusch igen....
Vi hörs....
tisdag 4 mars 2008
+ 4 dagar
Hej!
Ja nu e det fyra dagar över tiden. Ursh vad less jag e!! Vill ej ha samandragningar om det ej blir något!!!
Söndagen fördrev vi med att fara på snöyran som var på holmen. Det var trevligt, Anders hade lite dåligt tålamod bara. På kvällen hade jag samandragningar som kändes kraftigare en förut och med fem mins mellanrum, plus att slemproppen gick, så jag ringde in på förlossningen och frågade hur vi skulle göra. De tyckte att vi i sakta mak kunde komma in så att de kunde kolla om det var på gång. Så det gjorde vi, men nej ingen förlossning på gång, öppen ca 1 cm och inte så kraftiga värkar som förut. Blev så himmla besviken och skamsen. Fick några alvedon och en insomningstablett för att få sova på natten med mig hem.
Måndag: humöret var på botten från det att jag vaknade och komihåg dagen innan. Provade att gå ut i solen och gå med hunden för att bättra på humöret. Men det blev bara sämmre. Hunden kände väl av min sinnesstämmning så han drog och bråkade och när jag skulle gå över hängna hem hade skoterspåret drivit igen så jag fick pulsa i djupsnö, var gråtfärdig när jag kom hem! Men mot kvällen började humöret att stiga, mycket beroende på min underbara pojkvän!!
Idag har jag varit på bra humör, städat hela huset, damsugit och skurat. Bytt sängkläder och tvättat. Nu i kväll var vi och hämtade en tvmöbel med vitrinskåp som jag letat efter i månader!! Så i morgon blir det möblering och pyssel....
Vi var och hälsa på M och P när vi ändå var på frösön, det va trevligt, P var lite nyvaken, men men jobbar man natt så gör man.
Nu ska jag gå och försöka sova, Natti natt!!
/ Trucha
Ja nu e det fyra dagar över tiden. Ursh vad less jag e!! Vill ej ha samandragningar om det ej blir något!!!
Söndagen fördrev vi med att fara på snöyran som var på holmen. Det var trevligt, Anders hade lite dåligt tålamod bara. På kvällen hade jag samandragningar som kändes kraftigare en förut och med fem mins mellanrum, plus att slemproppen gick, så jag ringde in på förlossningen och frågade hur vi skulle göra. De tyckte att vi i sakta mak kunde komma in så att de kunde kolla om det var på gång. Så det gjorde vi, men nej ingen förlossning på gång, öppen ca 1 cm och inte så kraftiga värkar som förut. Blev så himmla besviken och skamsen. Fick några alvedon och en insomningstablett för att få sova på natten med mig hem.
Måndag: humöret var på botten från det att jag vaknade och komihåg dagen innan. Provade att gå ut i solen och gå med hunden för att bättra på humöret. Men det blev bara sämmre. Hunden kände väl av min sinnesstämmning så han drog och bråkade och när jag skulle gå över hängna hem hade skoterspåret drivit igen så jag fick pulsa i djupsnö, var gråtfärdig när jag kom hem! Men mot kvällen började humöret att stiga, mycket beroende på min underbara pojkvän!!
Idag har jag varit på bra humör, städat hela huset, damsugit och skurat. Bytt sängkläder och tvättat. Nu i kväll var vi och hämtade en tvmöbel med vitrinskåp som jag letat efter i månader!! Så i morgon blir det möblering och pyssel....
Vi var och hälsa på M och P när vi ändå var på frösön, det va trevligt, P var lite nyvaken, men men jobbar man natt så gör man.
Nu ska jag gå och försöka sova, Natti natt!!
/ Trucha
lördag 1 mars 2008
+1dag
Tja!
Nej det blev inge samtal till försäkringskassan, han hade smittit på tjänsterärende, men det är bäst för honom att han antingen mailat mig på måndag eller finns på plats.
Det blev en sväng till stan i alla fall, Andres hade lovat flera dagar förut, men det hade inte blivit av. Hade ganska ont, värkar och så tryckte det på som en urinvägsinfektion, så innan vi for hem efter handlingen så prata jag med de på förlossningen och vi fick komma in för att titta om det va urinvägsinfektion. De såg inge på provet, men skulle skicka odling. Hade ganska många samandragningar och de var ganska tätta så barnmorskan sa att det blir nog en baby i helgen. Underbar barnmorska var det, det som e synd e att varken jag eller anders minns vad hon hette. Är säker på att det var något på A, Angneta, Angnes eller Anette, men vet ej. Hade kraftiga värkar i natt och var uppe under tre timmar, men det vill som inte sätta igång ordentligt. Hoppas det händer snart!!! Har haft ont mest hela dagen och tryck neråt. Var i alla fall på en ganska lång promenad med E och Zeb. Anders gjorde jättegod middag, Lax och potatis.
Han e ganska låg i hömöret stackarn, fast han ser fram emot att få se babyn, han har ju liksom inte riktigt fatta att det är ett barn i magen, eller det har han väl, men det e ju svårare för dem att förstå...Och att han e låg har inget med babyn att göra. Det har som vanligt med pengar att göra..suck!
Ja nog för idag,
/Trucha
Nej det blev inge samtal till försäkringskassan, han hade smittit på tjänsterärende, men det är bäst för honom att han antingen mailat mig på måndag eller finns på plats.
Det blev en sväng till stan i alla fall, Andres hade lovat flera dagar förut, men det hade inte blivit av. Hade ganska ont, värkar och så tryckte det på som en urinvägsinfektion, så innan vi for hem efter handlingen så prata jag med de på förlossningen och vi fick komma in för att titta om det va urinvägsinfektion. De såg inge på provet, men skulle skicka odling. Hade ganska många samandragningar och de var ganska tätta så barnmorskan sa att det blir nog en baby i helgen. Underbar barnmorska var det, det som e synd e att varken jag eller anders minns vad hon hette. Är säker på att det var något på A, Angneta, Angnes eller Anette, men vet ej. Hade kraftiga värkar i natt och var uppe under tre timmar, men det vill som inte sätta igång ordentligt. Hoppas det händer snart!!! Har haft ont mest hela dagen och tryck neråt. Var i alla fall på en ganska lång promenad med E och Zeb. Anders gjorde jättegod middag, Lax och potatis.
Han e ganska låg i hömöret stackarn, fast han ser fram emot att få se babyn, han har ju liksom inte riktigt fatta att det är ett barn i magen, eller det har han väl, men det e ju svårare för dem att förstå...Och att han e låg har inget med babyn att göra. Det har som vanligt med pengar att göra..suck!
Ja nog för idag,
/Trucha
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)