Lååångt senare!

Hej!
Nu tror jag att det gått längre tid än någonsin sen jag skrev sist. Men what ever...
Jag har ju hunnit med en massa! Var på fotbollsläger i slutet av april och över sista april. Det var jätte kul förutom att mitt huvud inte fungerar som det ska jämt! Hade tänkt dricka alkohol som alla andra på sista april. Men så satt vi och diskuterade i bussen från träningen på eftermiddagen och kom på att någon måste ju köra, eftersom vi åkte i en karavan med minibussar. Och då säger dumhuvudet Emilia, jag kan köra! Hissen går ju inte alltid ända upp :) Vi lekte lekar ,tränade hårt som fan och hade kul!
Sen tillbringade jag en natt i Lillhärdal hos Anneli och hon skjussade hem mig sedan.
Den 3 maj var jag på intervju på birka. Var inte alls nervös när jag var där, men allt känndes skit efteråt.
Har haft många tunga dagar...
Pojkarna vär här förra helgen, det gick bara bra, de åkte mest traktor.
På söndagen var jag på auktion och ropade in två cycklar, ingen som gick att cykla direkt på...eller jo den ena saknas bara stänkskärmar på.
Men det är och har varit jävligt tungt, pga massa ouppklarade grejer, ekonomi problem för min älskade m.m...
Blä blä blä.....
Nu är jag i alla fall i Sälen med Anneli. Vi får se vad den här helgen ger...
/Trucha

Tiden går fort..

Hej hopp!
Nu var det jättelänge sedan jag skrev igen. Ska försöka bättra mig, som jag säger varje gång. Men jag tror verkligen att det beror på att vi ej har bredband som jag inte är inne och skriver så ofta. Fast en gång i veckan är ju bättre än inget.
Helgen som gick hade vi alla pojkar. Så det var fullt upp under helgen. Måste bara berätta om min hämska söndag:
Jocke var vacken och bråkade under natten och morgon timmarna, sen när han äntligen somnade, och vi med Då började Zeb att gnälla och varken jag eller Anders orkade bry oss. Så då var det väl rätt åt oss att hela buren var ner bajsad på morgonen. Jag började alltså min morgon med att torka bajs och rengöra buren. När det var överstökat hade min underbara älskling gjort frukost som vi alla njöt av, och när det även var avklarat, så bar det iväg till skogen för Anders och hans bror P. Ungarna roade sig själva, så jag satte mig framför datorn och pratade lite med J i telefon. Det gick inte så lång stund förrän Anders var hem igen och kom in till mig på kontoret, jag frågade självfallet varför de redan var hemma. P hade fått en björk i pannan så att det blivit ett jack, och så undrar de varför man är orolig när de är i skogen tillsammans!? Anders hade tejpat ihop såret så något blod behövde jag aldrig se, men vi skickade honom på akuten ialla fall, för säkerhetsskull. När P kom tillbaka så skulle de så stort till skogen igen. Precis när de var på väg kom ett äldre par och skulle titta på huset. De började nere och jag stängde in hundarna i sovrummet uppe. Och under tiden han jag bli osams med N som varit väldigt tvär denna helg. Jag sa att han kunde gå och lägga sig när han var på det där humöret och öppnade sovrummsdörren för att han skulle gå in där. Då hade någon av hundarna pissat på golvet där och den stora hunden Pepino sprang ut i hallen och pissade där, han har ingen liten blåsa kan jag säga så det blev piss överallt i hallen. Och N han passade på att smita ut och stack ut på lägdan. Jag sa till paret att de tyvärr inte kunde komma upp och titta för att det var hundpiss överallt, så de gav sig iväg. Så städade jag bort pisset och sen hade N lugnat sig så han kom in och vi blev sams innan jag skulle på fotbollsmatch. Spelade den första riktiga i hela mitt liv och det gick väldigt bra! Vi vann med 5-1 visserligen mot ett flicklag, men ändå, ja var ju med. =)
Resterande av veckan har jag varit hemma fru, uträttat ärenden och lagat mat. Igår tog jag och Anton och fixade bort allt granris som legat sen P sågade ner häcken. Det var inge fruntimmer göra det! Samlade ihop så att Anders kan ha en egen liten majbrasa när jag är i Falun på träningsläger.
Idag har Emma varit och hälsat på, det var jättetrevligt, det är alltid trevligt att träffa Emma. Sen nu på kvällen var jag på kejsarn med ett antal andra flitiga lagkamrater och kratade planen, det tog 2 timmar! Sen har det varit packa som gällt.
Tjo för denna gång!
/Trucha

TRÖTT!

Trött, ja det är det rätta ordet att beskriva den gångna veckan med.
Har varit konstant trött. Men har fattat ett stort beslut. Jag slutar på min arbetsträning idag den 20 april. Känns jobbigt att lämna alla barnen och den trevliga personalen. Men känner att jag inte vill jobba 8 timmar om dagen och ändå få lika lite betalt som när jag var där två timmar om dagen. Har mycket annat att göra också. Plugget ligger jag efter i och ska skriva ett stort arbete i Engelskan, måste få den klar nu, har hållit på till och från i två år med den, plus att jag vill läsa klart psykologin. Sen har vi ju helgbarn på helgerna. I helgen är både N och A här, plus Jocke. Så nu blir jag en helt vanlig arbetsökande. Ska iväg på något avslutnings / avstämnings möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen på måndag.
Ångestladda dag med alla farväl, men jag kommer att svänga förbi på måndag för att säga hejdå på riktigt. Fick en fin bok av alla i förskoleklassen som målat en varsin bild till mig, ja det var svårt att hålla ögonen torra. Plus att jag fick tre fina muggar och tårta av mina kära kollegor. =) Då var tårarna framme, men jag kunde hålla dem under kontroll.
Har tränat fotboll trots tröttheten, känns bra och som ett måste, eftersom jag ska spela min första match på söndag.
/Trucha

Helg vad är det?

Ja det blev inte mycket vila i helgen. Fredag var det inflyttningsfest hoss Jessi, mycket trevligt!
På Lördag förmiddag kom Ida och Arvid och hälsa på! Mycket roligt eftersom vi ej setts sen innan jul. Arvid kutar för fullt nu. Sen var det barnvakt på eftermiddagen kvällen.
Söndag ja då for vi in till stan Ida, Arvid oc Jag. Vi var och häls på Oskar och Marit. Oskar och Arvid lekte snällt ibland och slogs ibland :)
Sen trodde jag att jag skulle vara barnvakt, men det blev att hjälpa till i resturnagen istället, stressigt och tröttsamt.
Sen var det måndag och jobb igen. Har inte varit så trött som jag var igår på väldigt länge, kändes nästan som jag var sådär sjukligt trött. Måsta gå undan en sväng på jobbet och när jag kom hem lagade jag mat och däckade i sängen.
Tog mig i alla fall upp och iväg och träna fotboll. Vissa dagar undrar jag om det är någon mening med fotbollen, jag suger ju lindrigt talat. Men de som är med och tränar i damlaget har stort överssende och har ej sagt något än... men de kanske klagar i det tysta.
Ska i alla fall spela match på Söndag, får se hur det går. Sträckte mig på träningen igår, fast det lär ju gå över...är träning i morgon igen, är lite orolig då Jonne sa att det kommer att bli några grispass framöver. Jag tycker att alla pass har varit jobbiga. Måste ut och springa så konditonen kanske förbättras. Anders har också en del förslag på hur jag kan förbättra konditionen i sängen :)
Vi hörs om inte allt för länge hoppas jag:)
/ Trucha

Påsken!

Hej hopp!
Nu var det ett tag sedan igen. Tror att det har med att göra att vi ej har bredband hemma som jag skriver så sällan. Men jag ska som jag sagt tidigare försöka bättra mig.
Har varit hemma och sjukskriven p.g.a missfallet. Har även varit till läkare och tagit blodprov osv. så det liksom är 100% säkert.
Långfredag: Då blev det en tur till Järvsö och hämta Jocke. Ove följde snällt med på en resa på 40 mil tur och, det är som tur att man har snälla vänner. Jocke måde inge bra på vägen upp. Spydde ner sig själv och halva bilen. Ove sa då att han också mådde dåligt ( han har lite svårt med andra som spyr alltså) Så Ove fick köra lite mer en halva vägen hem.
Påskafton: Ja då var vi till Bölåsen och fikade. till och med Anders förljde med. Så det var han , jag och Jocke. Jocke fick oss alla att dra på smilbanden när han plockade upp något ur knät och det var en tand som han tappat utan att säga något. K-O var på dåligt humör, det känndes på spänningen, men även han gat dra på smilbanden åt Jocke.
Påskdagen: Då bar det av till skogs. Anders och hans bror Peter for och börja på hugga i skogen. Efter förmiddags fikat tog de Jocke med sig och jag hundrana för att gå till hugget där de höll till. Men när jag kom ut till stora vägen var jag rasande och i upplösnings tillstånd av mina hundar som ej är vana att gå ut och gå tillsammans och ens själva. Som tur var kom Anders och de andra från Myrviken där de varit och tankat så jag slängde in den stora hunden och gick med den andra. Lät båda hundrana springa lösa en stund, sen tog jag hundrana, Jocke, en bil och for hem. Gjorde Evas lax som blev till stor belåtehet.
Annandagpåsk: Då gjorde vi om samma sak som dagen innan med hundarna, Jocke och skogen. Fast denna gång fullföljde jag turen me båda hundarna ända fram. denna dag var även pappa till Anders med. Fick höra under fikat att Peter hållt på att fälla en stor tall på Anders, men att han hunnit springa undan, inte undra på att man har ont i magen när de är i skogen!
Anders Eriksson, även känd under namnate Anders2, kom och hämta Jocke. M the 1 ärade mig med ett besök! Det var jätte trevligt! Hoppas nu i efterhand att jag inte sa saker som sårade, jag kan ju ha en förmåga att säga precis som jag tycker och känner utan att tänka mig för. Men jag tror inte jag sa något som jag ångrar, hoppas bara att M tog det rätt. Ska skicka iväg ett SMS och kola så allt e ok.
Tisdag: Återbesök hos läkaren. Det gick bara bra. Sen så var det promenad till skogen. Anders tog med Zeb till skogen efter fikat, så gick jag dit med peppe och bytte hund. Tränade även lite med Zeb på att ligga, stanna och vänta. Städade nere i hallen. Anders gjorde en snabb pytt i panna till middag. Träning på Ovalla var det klockan 19.00 Gick dit och hem. Kände mig stolt över min insats fysiskt denna dag och somnade gott på kvällen.
Onsdag: Låg och sov länge var upp och gjorde något meningslöst försök att göra något och sov sen ett tag till, min sista sjukskrivningsdag, ganska ångestladdad dag. Men den tog slut till sist.
/Trucha

Att veta är både och.

Ja nu har jag fått det bekräftat till 90% att jag fått missfall. Det känns för jävligt, man kanske kan tycka att det inte är så farligt när man bara ha gått 8 veckor. Men för mig är det det!
Jag har velat ha barn sedan jag var 15 år och trodde att nu ska jag verkligen få det. Men men, nu var det inte meningen så. Man får väl tänka på det possetiva i det hela, att det är ju pga. att det är något fel på fostret som sådant händer, plus att man får väl ändå säga att det var tur att det hände ganska tidigt i alla fall. Men jag gråter i alla fall och tycket att det är jobbigt. Det tycker jag att jag har rätt till.
Det var ändå tur på något vis att pojkarna var här i helgen så att man hade annat att tänka på medans man inte visste säkert.
På lördagen var vi till Bydalen och åkte skidor, jag och pojkarna. Plus att Ove och Robin var med, vilket var tur, de hjälpte till att underhålla pojkarna samtidigt som jag fick sällskap. På kvällen kom de också och spela monopol, mycket trevligt fast jag förlorade.
Söndagen for vi till Persåsen och åkte bob, hade bestämt med "gänget" sedan länge. Pojkarna var också med. Men det var sämmre uppslutning av alla vänner. De som kom var Conny, Ove, Björn och Monica+ Robin . Men Monica fegade ur och åkte ej. Men vi som åkte hade i alla fall kul!
Igår var dagen jag fick det bekräftat så den dagen tillbringade jag mestadels i sängen och med att gråta. patetiskt kanske, men sån e jag.
/Trucha

Var aldrig för glad.

Gråten kommer flrra gånger om dagen. Jag vet inte om jag fått ett missfall eller ej och eftersom det är helg och jag ej var längre gången än 8 veckor får jag så snällt vänta också. Det råd jag fick på sjukvårds upplysningen var att vila och avvakta. Jag kunde ju göra ett eget grav-test och visade det negativt så var det ju så. Men visade det possetivt så var det ju inte att lita på genom att hormonerna i kroppen kan fortfarande tro att jag är gravid. Jag tror inte att jag känt en sådan sorg och gråtit så hejdlöst som i fredags när jag upptäckte att jag blödde.
Fy fan vad less jag blir. Det är ju tydligt att man inte ska vara glad, i alla fall inte för glad.
Det räcker som inte att man har en familj som är dum i huvudet och åller på att rehabliterar sig ur en långtidssjukskrivning. Och att Pojkvännen är i ekonomisk kris och kan gå i kk. Nej, det räcker inte, nu hade vi något att se framemot och något vi båda gladdes åt något otroligt. Nej det ska inte få vara så bra. Nu vet vi ju inte hundraprocent säkert hur det är, men eftersom allt är så jävligt har jag nog misst detta barn, mitt första barn, som tog 6 månader att få till!

Mycket självömkan är det nog, men ibland blir det liksom bara för mycket. Som Anders sa, vi får väl tacka för lärdommarna och tänka så att när vi är 30 år ja då finns det inget som får oss att rynka på ögonbrynen eller bli upprörda. Vi blir ju i alla fall starkare tillsammans.
/Trucha

Några dagar senare.

Försöker verkligen skärpa mig vad det gäller skrivandet, men när ingen komenterar det man skriver och man inte vet om någon ens tittar på det känns det lite meningslöst att läga ut sitt liv här. Fast man ska ju inte tro att man är så himla viktig heller, för det är väl för en egen skull man skriver blogg eller? För vems skull skriver vi blogg och varför skriver vi?

Vi ska ha barn!! Fick reda på det för två veckor sedan, men har inte velat gått ut med det. Fast nu vet nästan alla ändå, jag har inte kunnat hålla tyst, har längtat efter detta sedan jag var 15 år.
Jag har inte sett min älskling så glad någon gång som när jag berättade att han skulle bli pappa.
Vi var till barnmorkan tillsammans för första gången förra veckan. Då fick vi veta att jag var i / veckan, alltså 8:e nu och att det blir ett novemberbarn!! =)

Helgen var lugn, var till Järvsö och hämtade Jocke i fredags efter jobbet, e sesa på 40 mil, som tur var har vi vännen J som alltid ställer upp, hon följde och höll mig sällskap.
På lördagen kom Peter, Marit och Oskar och hälsade på, det var jätte kul! Men jag blev väldigt sliten och trött, förkylning igen, dessa jävla förkylningar. Det är min tredje på två månader, de har bara avlöst varandra hela tiden!

Humöret svänger från glädje till tårar på några sekunder, just nu måste jag gråta en skvätt och ta en dusch så jag kan gå på jobbet utan att skämas i morgan.
Tack och hej leverpastej!

Solsken...

Tjo!
Idag har det varit underbart väder att vara ute hela dagen. Vi har varit på Frösöskidlek med F-3 :an Väldigt lyckad dag. Jag tog och lånade längdskidor jag med och ställde mig med rangliga ben på skidorna och for..tro det eller ej faktiskt frammåt, och en rejäl vurpa blev det också.
Eller jag kan säga att det blev många vurpor, både större och mindre, men inga ben brytna. Skam den som ger sig. Jag klarade av alla banor till sist, hoppade inte så högt i hoppen, men klarade dem i alla fall.
En härlig dag med mycket solsken och glädje.
Men varför kan inte humöret hålla i sig? Det är sååå jobbigt när man blir så trött att ögonen faller ihop av sig själv och man hamnar i en såndär himmla självömakan och ångest svacka och tårarna rinner, ja på mig gör de det jag kan inte hålle dem tillbacka.
Tack för att du alltid finna hos mig älskling!!! Skulle aldrig klara mitt liv utan honom!!
/Trucha the one and only

Ännu en vecka!

Jag vet inte vad jag gör, för tiden bara rinner iväg och nu har det nästan gått en vecka sedan jag var här igen, pinigt...men ska försöka skärpa mig!
Var sjuk som sagt i slutet av förra veckan, innan helgen. På fredagen hämtade Anders, N och A jag ställde mig och gräddade våfflor till middag, fast jag var sjuk...
sen på Lördagen bar det av in till stna, det skullle tittas på Enduro, något som skulle vara en jätte märkvärdig krosstävling, men som sög....Och väderet var inte vackert. Det var så dåligt arrangerat att man måste nog har varit krossfantast för att fatta något över huvudtaget.
Men vi var i alla fall där och grabbarna blev ganska nöjda. På Söndagen blev det inne dag till grabbarnas förtret, vi hade planerat att fara till Persåsen och åka bob, men när vädret var som det var uttryckte sig Anders så här " Jag tänker inte sitta på någon jävla plastbit i någon jälvla snöstorm" så var det slut på den diskussionen. Men vi fick besök så dagen gick i alla fall utan att grabbarna dog av trisstess.
Måndags var det jobb och räkna matte. Elektrikerna var äntligen hos oss, men de blev inte klar, suck, fast de gjorde ju så gott de kunde, det blir rolig att få träffa O igen när han kommer nästa gång, fast vi hinner nog träffas privat först.

Idag:
Ja idag var det äntligen det där mötet som jag blev så arg över att det var inställt förut.
Det gick väl bra på mötet, vet igentligen inte vad jag hade förväntat mig, men det gick ju bra. Ska fortsätta att arbetsträna, vilket är roligt och bra, men det ger ju inte så mycket klir i kassan. Men om man inte får något jobb och är arbetslös så får man ju ingenting.
Ska söka jobb aktivt under tiden. Så pluggar jag ju och har ett hem så det finns att göra alltid...
Ska skriva ansökan till skolan, det måste jag göra!
/tjollahopp och hejsvejs

En vecka senare..

Ja nu har det gått en vecka sen jag skrev sist. Jag vet inte vad jag ska skylla på. Att jag haft för mycket att göra eller att jag helt enkelt inte orkat. Den gångna veckan...
Fredag: Då jobbade jag själv på fritids eftersom vi hade tre barn. Jag tog med barnen hem till oss. Där vi gjorde en massa roliga saker. Barnen var i alla fall jätte nöjda när dagen tog slut.
På kvällen kom Anders2 upp med Jocke. Emma var också på besök och vi tittade p film. Anders2 åkte hem igen. Emma for också hem efter filmen.
Lördag: Ja då klev vi upp åt frukost och dona lite hemma. Sen for vi till stan och gick på gregorie marknaden. Vädret var underbart när vi for hemmifrån, solen sken och det var varmt. Men när vi väl var på marknaden så blåste det kallt och börja snöa..blä. Det bästa med turen till stan denna dag var att Anders köpte sig ett par skitsnygga nya jeans och två par nya skor!
På Lördag kväll så var det bestämt G3 och Björn Rosenström med endel vänner. Men det visade sig att det var bara Jessi som man riktigt kunde lita på... Jag menar jag var chaffis och ingen ville åka..det har väl typ aldrig hänt i världshistorien. Kvällen var väl ganska lyckad förutom endel missöden, en för ful killkompis och att det var sååå himla varmt+ att rosenström inte började spela förrän halv ett! Fick i alla fall höra honom till sist efter två års tidigare försök. Var hemma halv tre och somna som en klubbad säl.
Söndag = sovmorgon, nej inte när man har barn. Jocke kom och kröp ner brevid mig och sa: Dags att kliva upp Mia, äta frukost.
Så då gjorde vi det. Sen hade vi besök under dagen. BTG och Emma det var trevligt. Fick lifta med Emma in till fotbollsträningen. Jocke var med Anders i Föuset. Sen efter träningen och några om och men kom Anders och hämta mig och vi började resan ner till järvsö. I Brunflo var vi tvungen att köppa tilltugg. Jocke fick en korv med bröd för han sa att han var hungrig.
Ca 2 km från att vi var framme och hemma hos Anders2 och Jocke, så spyr han, han spyr ner hela sig själv, halva bilen och hela min skolväska!! Men det är inte lätt att vara jocke. Det var lite sent när vi kom ner så vi gick och lade oss.
Måndag: Började resan hem igen, jag ver halv klen. Hade ont i huvudet och så där. Men jobbade i alla fall kväll. Sen for jag till Svenstavik i onödan, för att jag glömt att matten var inställd.
Tisdag: Tog reda på en viktig grej..som vsr ganska rolig. Sen jobba jag och så var det mest slut på den dagen. Nej just ja, vi han till stan en snabbis och fixa frisör sax och handla. Även kika på Oskar en snabbis faktist. =)
Onsdag: Ja det var igår...hum..hum Var hemma från jobbet och mådde sådär. Klippte Anders och vilade under resten av dagen.
Idag ja då har jag inte heller jobbat, mår halv pyton och halv förkyld + att jag är så himla trött. Skulle in på stan och träffa min kontakt person, trodde jag i alla fall men så var det inte. Träffade istället några bekanta och min kära lilla stadsfjolla till lilla syster. Hon bestämde sig för att hon vågade lämna staden en liten stund och följa med hem till mig ute på vischan i Oviken.
Puss Trucha

Har man någonsin varit till stan utan att göra av med en enda krona?
Nej det är omöjligt eftersom resan dit kostar, parkering kostar.
Men det är ju ett val man gör själ oftast att åka dit. Så då får man stå för det själv.
Sen är det otroligt roligt att shoppa..eller är det det!?
Ja jag var alltså på stan, inte bara i går utan i förrgår också. Plånboken blir inte så glad på mig, men den blöder ialla fall inte.
Sen är det ångesten, skulle man ha köpt det där eller skulle man inte?
Nu till helgen är det Gregorie marknad också..farligt farligt för såna som mig som älskar marknader.

Mötet jag skulle på blev inställt. Jag har aldrig kännt sådan förtvivlan och irritaton över att ett möte blivit inställt förut.
Men det här mötet var ju viktigt, så jälvla viktigt!!!
Nog för att det blev ett nytt datum satt, men inte förrän den 20 mars!! Det är tolv jälva dagar dit!!
Här jobbar man och sliter och vrider sina händer och sliter sitt hår för att fixa matrial och vara förberedd när mötet ska vara och så blir det inställt!!!
Och inte bara en gång, det har flyttats en gång förut också!
Men det är väl bara att lugn och snällt vänta...Fast det är faktiskt mitt liv och min framtid som står på spel!!
Fy vad man kan bli less av ett enda telefonsamtal!
Tur att det är träning i kväll så man får avreagera sig!!!
/Trucha

Döden, är det bara sorg eller även glädje?
Vad är det som styr vilka som ska vara kvar hos oss och vilka som ska vidare?
Grymt tycker jag det är när man inte ska kunna få fira sin födelsedag, eller är det något symboliskt med att någon håller på dör när man själv föddes?
Är det en symbol för död och födelse?
Döden vill jag tro är en befrielse, jag tror inte att det bara tar slut. någonstans fortsätter det...
Men vad kan göra en beredd på de känslor som kommer hos de som får stanna kvar?
Närastående som dör hur behandlar man den sorgen, är det tid som är nyckel eller vad är det?
Har man erfarenhet att hantera situvationen om man har varit med om det förr?
Kan man då förutse hur man reagerar?
Finns det någon information hur man hanterar döden?
Kommer sorgen sen om man tränger undan vad man känner?
Hur ska man ska man vara som medmänniska till någon som har förlorat någon närstående?
Ska man prata om det eller ska man inte prata om det?
Hur berättar man för barn om döden?
Ska man leva varje dag som att det inte finns någon annan, eftersom man aldrig vet när man dör?
Har alla en rädsla för sin egen död?
Ska man som gamal få välja om man vill dö eller leva?
Ska man begravas, kremeras eller kanske balsameras?
När ska man skriva testamente?
Så många frågor, men finns det några svar?

Vad gör man?
Hur får man barn att lyssna, är man inte ens kan få vuxna att lyssna?
Har vi för förstora förhoppningar och krav?
Varför blir det en sådan besvikelse att det gör ont ända in i hjärtat?
Utifrån sett är det ju bara skit grejer.
Men det kanske är just de grejerna jag tycker är viktiga!
Hur mycket ska man offra? Hur mycket ska man ge?
Ska jag börja viska? Hörs jag bättre då?
Osynlig är det vad jag är eller är det vad mina tankar och känslor är?
Har alltid sett mig själv som en person som syns och hörs.
Men det är kanske så att det också har varit en lögn
Närnågot så stort som hela ens tidigare liv visar sig ha varit en lögn, ja då kan man lätt bli misstänksam och tro att allt är lögn.

Men varför vara tänka så mycket?
Åka bob i Persåsen och vara med barn det kan ju göra vem som helst glad.
Så det är väl det man ska göra tänka på det som gör en glad...