Tiden går fort..

Hej hopp!
Nu var det jättelänge sedan jag skrev igen. Ska försöka bättra mig, som jag säger varje gång. Men jag tror verkligen att det beror på att vi ej har bredband som jag inte är inne och skriver så ofta. Fast en gång i veckan är ju bättre än inget.
Helgen som gick hade vi alla pojkar. Så det var fullt upp under helgen. Måste bara berätta om min hämska söndag:
Jocke var vacken och bråkade under natten och morgon timmarna, sen när han äntligen somnade, och vi med Då började Zeb att gnälla och varken jag eller Anders orkade bry oss. Så då var det väl rätt åt oss att hela buren var ner bajsad på morgonen. Jag började alltså min morgon med att torka bajs och rengöra buren. När det var överstökat hade min underbara älskling gjort frukost som vi alla njöt av, och när det även var avklarat, så bar det iväg till skogen för Anders och hans bror P. Ungarna roade sig själva, så jag satte mig framför datorn och pratade lite med J i telefon. Det gick inte så lång stund förrän Anders var hem igen och kom in till mig på kontoret, jag frågade självfallet varför de redan var hemma. P hade fått en björk i pannan så att det blivit ett jack, och så undrar de varför man är orolig när de är i skogen tillsammans!? Anders hade tejpat ihop såret så något blod behövde jag aldrig se, men vi skickade honom på akuten ialla fall, för säkerhetsskull. När P kom tillbaka så skulle de så stort till skogen igen. Precis när de var på väg kom ett äldre par och skulle titta på huset. De började nere och jag stängde in hundarna i sovrummet uppe. Och under tiden han jag bli osams med N som varit väldigt tvär denna helg. Jag sa att han kunde gå och lägga sig när han var på det där humöret och öppnade sovrummsdörren för att han skulle gå in där. Då hade någon av hundarna pissat på golvet där och den stora hunden Pepino sprang ut i hallen och pissade där, han har ingen liten blåsa kan jag säga så det blev piss överallt i hallen. Och N han passade på att smita ut och stack ut på lägdan. Jag sa till paret att de tyvärr inte kunde komma upp och titta för att det var hundpiss överallt, så de gav sig iväg. Så städade jag bort pisset och sen hade N lugnat sig så han kom in och vi blev sams innan jag skulle på fotbollsmatch. Spelade den första riktiga i hela mitt liv och det gick väldigt bra! Vi vann med 5-1 visserligen mot ett flicklag, men ändå, ja var ju med. =)
Resterande av veckan har jag varit hemma fru, uträttat ärenden och lagat mat. Igår tog jag och Anton och fixade bort allt granris som legat sen P sågade ner häcken. Det var inge fruntimmer göra det! Samlade ihop så att Anders kan ha en egen liten majbrasa när jag är i Falun på träningsläger.
Idag har Emma varit och hälsat på, det var jättetrevligt, det är alltid trevligt att träffa Emma. Sen nu på kvällen var jag på kejsarn med ett antal andra flitiga lagkamrater och kratade planen, det tog 2 timmar! Sen har det varit packa som gällt.
Tjo för denna gång!
/Trucha

TRÖTT!

Trött, ja det är det rätta ordet att beskriva den gångna veckan med.
Har varit konstant trött. Men har fattat ett stort beslut. Jag slutar på min arbetsträning idag den 20 april. Känns jobbigt att lämna alla barnen och den trevliga personalen. Men känner att jag inte vill jobba 8 timmar om dagen och ändå få lika lite betalt som när jag var där två timmar om dagen. Har mycket annat att göra också. Plugget ligger jag efter i och ska skriva ett stort arbete i Engelskan, måste få den klar nu, har hållit på till och från i två år med den, plus att jag vill läsa klart psykologin. Sen har vi ju helgbarn på helgerna. I helgen är både N och A här, plus Jocke. Så nu blir jag en helt vanlig arbetsökande. Ska iväg på något avslutnings / avstämnings möte med försäkringskassan och arbetsförmedlingen på måndag.
Ångestladda dag med alla farväl, men jag kommer att svänga förbi på måndag för att säga hejdå på riktigt. Fick en fin bok av alla i förskoleklassen som målat en varsin bild till mig, ja det var svårt att hålla ögonen torra. Plus att jag fick tre fina muggar och tårta av mina kära kollegor. =) Då var tårarna framme, men jag kunde hålla dem under kontroll.
Har tränat fotboll trots tröttheten, känns bra och som ett måste, eftersom jag ska spela min första match på söndag.
/Trucha

Helg vad är det?

Ja det blev inte mycket vila i helgen. Fredag var det inflyttningsfest hoss Jessi, mycket trevligt!
På Lördag förmiddag kom Ida och Arvid och hälsa på! Mycket roligt eftersom vi ej setts sen innan jul. Arvid kutar för fullt nu. Sen var det barnvakt på eftermiddagen kvällen.
Söndag ja då for vi in till stan Ida, Arvid oc Jag. Vi var och häls på Oskar och Marit. Oskar och Arvid lekte snällt ibland och slogs ibland :)
Sen trodde jag att jag skulle vara barnvakt, men det blev att hjälpa till i resturnagen istället, stressigt och tröttsamt.
Sen var det måndag och jobb igen. Har inte varit så trött som jag var igår på väldigt länge, kändes nästan som jag var sådär sjukligt trött. Måsta gå undan en sväng på jobbet och när jag kom hem lagade jag mat och däckade i sängen.
Tog mig i alla fall upp och iväg och träna fotboll. Vissa dagar undrar jag om det är någon mening med fotbollen, jag suger ju lindrigt talat. Men de som är med och tränar i damlaget har stort överssende och har ej sagt något än... men de kanske klagar i det tysta.
Ska i alla fall spela match på Söndag, får se hur det går. Sträckte mig på träningen igår, fast det lär ju gå över...är träning i morgon igen, är lite orolig då Jonne sa att det kommer att bli några grispass framöver. Jag tycker att alla pass har varit jobbiga. Måste ut och springa så konditonen kanske förbättras. Anders har också en del förslag på hur jag kan förbättra konditionen i sängen :)
Vi hörs om inte allt för länge hoppas jag:)
/ Trucha

Påsken!

Hej hopp!
Nu var det ett tag sedan igen. Tror att det har med att göra att vi ej har bredband hemma som jag skriver så sällan. Men jag ska som jag sagt tidigare försöka bättra mig.
Har varit hemma och sjukskriven p.g.a missfallet. Har även varit till läkare och tagit blodprov osv. så det liksom är 100% säkert.
Långfredag: Då blev det en tur till Järvsö och hämta Jocke. Ove följde snällt med på en resa på 40 mil tur och, det är som tur att man har snälla vänner. Jocke måde inge bra på vägen upp. Spydde ner sig själv och halva bilen. Ove sa då att han också mådde dåligt ( han har lite svårt med andra som spyr alltså) Så Ove fick köra lite mer en halva vägen hem.
Påskafton: Ja då var vi till Bölåsen och fikade. till och med Anders förljde med. Så det var han , jag och Jocke. Jocke fick oss alla att dra på smilbanden när han plockade upp något ur knät och det var en tand som han tappat utan att säga något. K-O var på dåligt humör, det känndes på spänningen, men även han gat dra på smilbanden åt Jocke.
Påskdagen: Då bar det av till skogs. Anders och hans bror Peter for och börja på hugga i skogen. Efter förmiddags fikat tog de Jocke med sig och jag hundrana för att gå till hugget där de höll till. Men när jag kom ut till stora vägen var jag rasande och i upplösnings tillstånd av mina hundar som ej är vana att gå ut och gå tillsammans och ens själva. Som tur var kom Anders och de andra från Myrviken där de varit och tankat så jag slängde in den stora hunden och gick med den andra. Lät båda hundrana springa lösa en stund, sen tog jag hundrana, Jocke, en bil och for hem. Gjorde Evas lax som blev till stor belåtehet.
Annandagpåsk: Då gjorde vi om samma sak som dagen innan med hundarna, Jocke och skogen. Fast denna gång fullföljde jag turen me båda hundarna ända fram. denna dag var även pappa till Anders med. Fick höra under fikat att Peter hållt på att fälla en stor tall på Anders, men att han hunnit springa undan, inte undra på att man har ont i magen när de är i skogen!
Anders Eriksson, även känd under namnate Anders2, kom och hämta Jocke. M the 1 ärade mig med ett besök! Det var jätte trevligt! Hoppas nu i efterhand att jag inte sa saker som sårade, jag kan ju ha en förmåga att säga precis som jag tycker och känner utan att tänka mig för. Men jag tror inte jag sa något som jag ångrar, hoppas bara att M tog det rätt. Ska skicka iväg ett SMS och kola så allt e ok.
Tisdag: Återbesök hos läkaren. Det gick bara bra. Sen så var det promenad till skogen. Anders tog med Zeb till skogen efter fikat, så gick jag dit med peppe och bytte hund. Tränade även lite med Zeb på att ligga, stanna och vänta. Städade nere i hallen. Anders gjorde en snabb pytt i panna till middag. Träning på Ovalla var det klockan 19.00 Gick dit och hem. Kände mig stolt över min insats fysiskt denna dag och somnade gott på kvällen.
Onsdag: Låg och sov länge var upp och gjorde något meningslöst försök att göra något och sov sen ett tag till, min sista sjukskrivningsdag, ganska ångestladdad dag. Men den tog slut till sist.
/Trucha

Att veta är både och.

Ja nu har jag fått det bekräftat till 90% att jag fått missfall. Det känns för jävligt, man kanske kan tycka att det inte är så farligt när man bara ha gått 8 veckor. Men för mig är det det!
Jag har velat ha barn sedan jag var 15 år och trodde att nu ska jag verkligen få det. Men men, nu var det inte meningen så. Man får väl tänka på det possetiva i det hela, att det är ju pga. att det är något fel på fostret som sådant händer, plus att man får väl ändå säga att det var tur att det hände ganska tidigt i alla fall. Men jag gråter i alla fall och tycket att det är jobbigt. Det tycker jag att jag har rätt till.
Det var ändå tur på något vis att pojkarna var här i helgen så att man hade annat att tänka på medans man inte visste säkert.
På lördagen var vi till Bydalen och åkte skidor, jag och pojkarna. Plus att Ove och Robin var med, vilket var tur, de hjälpte till att underhålla pojkarna samtidigt som jag fick sällskap. På kvällen kom de också och spela monopol, mycket trevligt fast jag förlorade.
Söndagen for vi till Persåsen och åkte bob, hade bestämt med "gänget" sedan länge. Pojkarna var också med. Men det var sämmre uppslutning av alla vänner. De som kom var Conny, Ove, Björn och Monica+ Robin . Men Monica fegade ur och åkte ej. Men vi som åkte hade i alla fall kul!
Igår var dagen jag fick det bekräftat så den dagen tillbringade jag mestadels i sängen och med att gråta. patetiskt kanske, men sån e jag.
/Trucha

Var aldrig för glad.

Gråten kommer flrra gånger om dagen. Jag vet inte om jag fått ett missfall eller ej och eftersom det är helg och jag ej var längre gången än 8 veckor får jag så snällt vänta också. Det råd jag fick på sjukvårds upplysningen var att vila och avvakta. Jag kunde ju göra ett eget grav-test och visade det negativt så var det ju så. Men visade det possetivt så var det ju inte att lita på genom att hormonerna i kroppen kan fortfarande tro att jag är gravid. Jag tror inte att jag känt en sådan sorg och gråtit så hejdlöst som i fredags när jag upptäckte att jag blödde.
Fy fan vad less jag blir. Det är ju tydligt att man inte ska vara glad, i alla fall inte för glad.
Det räcker som inte att man har en familj som är dum i huvudet och åller på att rehabliterar sig ur en långtidssjukskrivning. Och att Pojkvännen är i ekonomisk kris och kan gå i kk. Nej, det räcker inte, nu hade vi något att se framemot och något vi båda gladdes åt något otroligt. Nej det ska inte få vara så bra. Nu vet vi ju inte hundraprocent säkert hur det är, men eftersom allt är så jävligt har jag nog misst detta barn, mitt första barn, som tog 6 månader att få till!

Mycket självömkan är det nog, men ibland blir det liksom bara för mycket. Som Anders sa, vi får väl tacka för lärdommarna och tänka så att när vi är 30 år ja då finns det inget som får oss att rynka på ögonbrynen eller bli upprörda. Vi blir ju i alla fall starkare tillsammans.
/Trucha