Några dagar senare.

Försöker verkligen skärpa mig vad det gäller skrivandet, men när ingen komenterar det man skriver och man inte vet om någon ens tittar på det känns det lite meningslöst att läga ut sitt liv här. Fast man ska ju inte tro att man är så himla viktig heller, för det är väl för en egen skull man skriver blogg eller? För vems skull skriver vi blogg och varför skriver vi?

Vi ska ha barn!! Fick reda på det för två veckor sedan, men har inte velat gått ut med det. Fast nu vet nästan alla ändå, jag har inte kunnat hålla tyst, har längtat efter detta sedan jag var 15 år.
Jag har inte sett min älskling så glad någon gång som när jag berättade att han skulle bli pappa.
Vi var till barnmorkan tillsammans för första gången förra veckan. Då fick vi veta att jag var i / veckan, alltså 8:e nu och att det blir ett novemberbarn!! =)

Helgen var lugn, var till Järvsö och hämtade Jocke i fredags efter jobbet, e sesa på 40 mil, som tur var har vi vännen J som alltid ställer upp, hon följde och höll mig sällskap.
På lördagen kom Peter, Marit och Oskar och hälsade på, det var jätte kul! Men jag blev väldigt sliten och trött, förkylning igen, dessa jävla förkylningar. Det är min tredje på två månader, de har bara avlöst varandra hela tiden!

Humöret svänger från glädje till tårar på några sekunder, just nu måste jag gråta en skvätt och ta en dusch så jag kan gå på jobbet utan att skämas i morgan.
Tack och hej leverpastej!

Solsken...

Tjo!
Idag har det varit underbart väder att vara ute hela dagen. Vi har varit på Frösöskidlek med F-3 :an Väldigt lyckad dag. Jag tog och lånade längdskidor jag med och ställde mig med rangliga ben på skidorna och for..tro det eller ej faktiskt frammåt, och en rejäl vurpa blev det också.
Eller jag kan säga att det blev många vurpor, både större och mindre, men inga ben brytna. Skam den som ger sig. Jag klarade av alla banor till sist, hoppade inte så högt i hoppen, men klarade dem i alla fall.
En härlig dag med mycket solsken och glädje.
Men varför kan inte humöret hålla i sig? Det är sååå jobbigt när man blir så trött att ögonen faller ihop av sig själv och man hamnar i en såndär himmla självömakan och ångest svacka och tårarna rinner, ja på mig gör de det jag kan inte hålle dem tillbacka.
Tack för att du alltid finna hos mig älskling!!! Skulle aldrig klara mitt liv utan honom!!
/Trucha the one and only

Ännu en vecka!

Jag vet inte vad jag gör, för tiden bara rinner iväg och nu har det nästan gått en vecka sedan jag var här igen, pinigt...men ska försöka skärpa mig!
Var sjuk som sagt i slutet av förra veckan, innan helgen. På fredagen hämtade Anders, N och A jag ställde mig och gräddade våfflor till middag, fast jag var sjuk...
sen på Lördagen bar det av in till stna, det skullle tittas på Enduro, något som skulle vara en jätte märkvärdig krosstävling, men som sög....Och väderet var inte vackert. Det var så dåligt arrangerat att man måste nog har varit krossfantast för att fatta något över huvudtaget.
Men vi var i alla fall där och grabbarna blev ganska nöjda. På Söndagen blev det inne dag till grabbarnas förtret, vi hade planerat att fara till Persåsen och åka bob, men när vädret var som det var uttryckte sig Anders så här " Jag tänker inte sitta på någon jävla plastbit i någon jälvla snöstorm" så var det slut på den diskussionen. Men vi fick besök så dagen gick i alla fall utan att grabbarna dog av trisstess.
Måndags var det jobb och räkna matte. Elektrikerna var äntligen hos oss, men de blev inte klar, suck, fast de gjorde ju så gott de kunde, det blir rolig att få träffa O igen när han kommer nästa gång, fast vi hinner nog träffas privat först.

Idag:
Ja idag var det äntligen det där mötet som jag blev så arg över att det var inställt förut.
Det gick väl bra på mötet, vet igentligen inte vad jag hade förväntat mig, men det gick ju bra. Ska fortsätta att arbetsträna, vilket är roligt och bra, men det ger ju inte så mycket klir i kassan. Men om man inte får något jobb och är arbetslös så får man ju ingenting.
Ska söka jobb aktivt under tiden. Så pluggar jag ju och har ett hem så det finns att göra alltid...
Ska skriva ansökan till skolan, det måste jag göra!
/tjollahopp och hejsvejs

En vecka senare..

Ja nu har det gått en vecka sen jag skrev sist. Jag vet inte vad jag ska skylla på. Att jag haft för mycket att göra eller att jag helt enkelt inte orkat. Den gångna veckan...
Fredag: Då jobbade jag själv på fritids eftersom vi hade tre barn. Jag tog med barnen hem till oss. Där vi gjorde en massa roliga saker. Barnen var i alla fall jätte nöjda när dagen tog slut.
På kvällen kom Anders2 upp med Jocke. Emma var också på besök och vi tittade p film. Anders2 åkte hem igen. Emma for också hem efter filmen.
Lördag: Ja då klev vi upp åt frukost och dona lite hemma. Sen for vi till stan och gick på gregorie marknaden. Vädret var underbart när vi for hemmifrån, solen sken och det var varmt. Men när vi väl var på marknaden så blåste det kallt och börja snöa..blä. Det bästa med turen till stan denna dag var att Anders köpte sig ett par skitsnygga nya jeans och två par nya skor!
På Lördag kväll så var det bestämt G3 och Björn Rosenström med endel vänner. Men det visade sig att det var bara Jessi som man riktigt kunde lita på... Jag menar jag var chaffis och ingen ville åka..det har väl typ aldrig hänt i världshistorien. Kvällen var väl ganska lyckad förutom endel missöden, en för ful killkompis och att det var sååå himla varmt+ att rosenström inte började spela förrän halv ett! Fick i alla fall höra honom till sist efter två års tidigare försök. Var hemma halv tre och somna som en klubbad säl.
Söndag = sovmorgon, nej inte när man har barn. Jocke kom och kröp ner brevid mig och sa: Dags att kliva upp Mia, äta frukost.
Så då gjorde vi det. Sen hade vi besök under dagen. BTG och Emma det var trevligt. Fick lifta med Emma in till fotbollsträningen. Jocke var med Anders i Föuset. Sen efter träningen och några om och men kom Anders och hämta mig och vi började resan ner till järvsö. I Brunflo var vi tvungen att köppa tilltugg. Jocke fick en korv med bröd för han sa att han var hungrig.
Ca 2 km från att vi var framme och hemma hos Anders2 och Jocke, så spyr han, han spyr ner hela sig själv, halva bilen och hela min skolväska!! Men det är inte lätt att vara jocke. Det var lite sent när vi kom ner så vi gick och lade oss.
Måndag: Började resan hem igen, jag ver halv klen. Hade ont i huvudet och så där. Men jobbade i alla fall kväll. Sen for jag till Svenstavik i onödan, för att jag glömt att matten var inställd.
Tisdag: Tog reda på en viktig grej..som vsr ganska rolig. Sen jobba jag och så var det mest slut på den dagen. Nej just ja, vi han till stan en snabbis och fixa frisör sax och handla. Även kika på Oskar en snabbis faktist. =)
Onsdag: Ja det var igår...hum..hum Var hemma från jobbet och mådde sådär. Klippte Anders och vilade under resten av dagen.
Idag ja då har jag inte heller jobbat, mår halv pyton och halv förkyld + att jag är så himla trött. Skulle in på stan och träffa min kontakt person, trodde jag i alla fall men så var det inte. Träffade istället några bekanta och min kära lilla stadsfjolla till lilla syster. Hon bestämde sig för att hon vågade lämna staden en liten stund och följa med hem till mig ute på vischan i Oviken.
Puss Trucha

Har man någonsin varit till stan utan att göra av med en enda krona?
Nej det är omöjligt eftersom resan dit kostar, parkering kostar.
Men det är ju ett val man gör själ oftast att åka dit. Så då får man stå för det själv.
Sen är det otroligt roligt att shoppa..eller är det det!?
Ja jag var alltså på stan, inte bara i går utan i förrgår också. Plånboken blir inte så glad på mig, men den blöder ialla fall inte.
Sen är det ångesten, skulle man ha köpt det där eller skulle man inte?
Nu till helgen är det Gregorie marknad också..farligt farligt för såna som mig som älskar marknader.

Mötet jag skulle på blev inställt. Jag har aldrig kännt sådan förtvivlan och irritaton över att ett möte blivit inställt förut.
Men det här mötet var ju viktigt, så jälvla viktigt!!!
Nog för att det blev ett nytt datum satt, men inte förrän den 20 mars!! Det är tolv jälva dagar dit!!
Här jobbar man och sliter och vrider sina händer och sliter sitt hår för att fixa matrial och vara förberedd när mötet ska vara och så blir det inställt!!!
Och inte bara en gång, det har flyttats en gång förut också!
Men det är väl bara att lugn och snällt vänta...Fast det är faktiskt mitt liv och min framtid som står på spel!!
Fy vad man kan bli less av ett enda telefonsamtal!
Tur att det är träning i kväll så man får avreagera sig!!!
/Trucha

Döden, är det bara sorg eller även glädje?
Vad är det som styr vilka som ska vara kvar hos oss och vilka som ska vidare?
Grymt tycker jag det är när man inte ska kunna få fira sin födelsedag, eller är det något symboliskt med att någon håller på dör när man själv föddes?
Är det en symbol för död och födelse?
Döden vill jag tro är en befrielse, jag tror inte att det bara tar slut. någonstans fortsätter det...
Men vad kan göra en beredd på de känslor som kommer hos de som får stanna kvar?
Närastående som dör hur behandlar man den sorgen, är det tid som är nyckel eller vad är det?
Har man erfarenhet att hantera situvationen om man har varit med om det förr?
Kan man då förutse hur man reagerar?
Finns det någon information hur man hanterar döden?
Kommer sorgen sen om man tränger undan vad man känner?
Hur ska man ska man vara som medmänniska till någon som har förlorat någon närstående?
Ska man prata om det eller ska man inte prata om det?
Hur berättar man för barn om döden?
Ska man leva varje dag som att det inte finns någon annan, eftersom man aldrig vet när man dör?
Har alla en rädsla för sin egen död?
Ska man som gamal få välja om man vill dö eller leva?
Ska man begravas, kremeras eller kanske balsameras?
När ska man skriva testamente?
Så många frågor, men finns det några svar?

Vad gör man?
Hur får man barn att lyssna, är man inte ens kan få vuxna att lyssna?
Har vi för förstora förhoppningar och krav?
Varför blir det en sådan besvikelse att det gör ont ända in i hjärtat?
Utifrån sett är det ju bara skit grejer.
Men det kanske är just de grejerna jag tycker är viktiga!
Hur mycket ska man offra? Hur mycket ska man ge?
Ska jag börja viska? Hörs jag bättre då?
Osynlig är det vad jag är eller är det vad mina tankar och känslor är?
Har alltid sett mig själv som en person som syns och hörs.
Men det är kanske så att det också har varit en lögn
Närnågot så stort som hela ens tidigare liv visar sig ha varit en lögn, ja då kan man lätt bli misstänksam och tro att allt är lögn.

Men varför vara tänka så mycket?
Åka bob i Persåsen och vara med barn det kan ju göra vem som helst glad.
Så det är väl det man ska göra tänka på det som gör en glad...