Ja nu har jag fått det bekräftat till 90% att jag fått missfall. Det känns för jävligt, man kanske kan tycka att det inte är så farligt när man bara ha gått 8 veckor. Men för mig är det det!
Jag har velat ha barn sedan jag var 15 år och trodde att nu ska jag verkligen få det. Men men, nu var det inte meningen så. Man får väl tänka på det possetiva i det hela, att det är ju pga. att det är något fel på fostret som sådant händer, plus att man får väl ändå säga att det var tur att det hände ganska tidigt i alla fall. Men jag gråter i alla fall och tycket att det är jobbigt. Det tycker jag att jag har rätt till.
Det var ändå tur på något vis att pojkarna var här i helgen så att man hade annat att tänka på medans man inte visste säkert.
På lördagen var vi till Bydalen och åkte skidor, jag och pojkarna. Plus att Ove och Robin var med, vilket var tur, de hjälpte till att underhålla pojkarna samtidigt som jag fick sällskap. På kvällen kom de också och spela monopol, mycket trevligt fast jag förlorade.
Söndagen for vi till Persåsen och åkte bob, hade bestämt med "gänget" sedan länge. Pojkarna var också med. Men det var sämmre uppslutning av alla vänner. De som kom var Conny, Ove, Björn och Monica+ Robin . Men Monica fegade ur och åkte ej. Men vi som åkte hade i alla fall kul!
Igår var dagen jag fick det bekräftat så den dagen tillbringade jag mestadels i sängen och med att gråta. patetiskt kanske, men sån e jag.
/Trucha
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar