Vad gör man?
Hur får man barn att lyssna, är man inte ens kan få vuxna att lyssna?
Har vi för förstora förhoppningar och krav?
Varför blir det en sådan besvikelse att det gör ont ända in i hjärtat?
Utifrån sett är det ju bara skit grejer.
Men det kanske är just de grejerna jag tycker är viktiga!
Hur mycket ska man offra? Hur mycket ska man ge?
Ska jag börja viska? Hörs jag bättre då?
Osynlig är det vad jag är eller är det vad mina tankar och känslor är?
Har alltid sett mig själv som en person som syns och hörs.
Men det är kanske så att det också har varit en lögn
Närnågot så stort som hela ens tidigare liv visar sig ha varit en lögn, ja då kan man lätt bli misstänksam och tro att allt är lögn.
Men varför vara tänka så mycket?
Åka bob i Persåsen och vara med barn det kan ju göra vem som helst glad.
Så det är väl det man ska göra tänka på det som gör en glad...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar