Jag är INTE gravid! Jag är bara jävligt fet och ser gravid ut! Jag vet ingen mening att klaga om man inte gör något åt det, men jag klagar ändå. För jag hittar ingen energi, motivation, pondus, tid eller inspiration att göra något åt det. Jag vill äta goda saker, jag måste ha en socker kick då och då för att överleva. Jag börjar med någon form av motion, ja då får jag nackspärr, hänt två gånger sen oktober och riktigt illa nackspärr. Eller så får jag ont i min fot, som för övrigt gör ont utan större ansträngning, men gör mer ont av vissa saker som, dans, skidåkning, springa, längre lite jobbigare promenader. Nu ska jag ju få operera foten, tack för det, men vet inte när och sen ska det göra skit ont och läka osv. Sen när man tror man kommit igång med något och det känns ok, som simming, ja då blir man förklyld och det värgrar ge med sig, eller så är det möten ivägen eller så funkar det inte för finns ingen som är med barnen. Ja så jag fortsätter att vara FET och må dåligt över det utan att göra något åt det, PUNKT.
Vidare så har jag fått tillbaka "grejerna" från helvetet, alltså fy va orättvist att vi ska ha det såhär bara för att vi är kvinnor!!!
Vill bara sova sova och sova. Det känns som mitt stora mål just nu. att hitta möjligheter att gå och sova! Huset städar inte sig själv och jag har fan ingen ork och lust. Rensa lekrummet idag och tog bort massa saker därifrån. Av anledning att mina barn verkar löpa amok så fort man pratar i telefon. Ja då hade de snott ajaxflaskan och spruta ut nästan hela den över lekrumet och över målningar jag gjort åt dem, på väggarna och lådor, som ej va vattenfast färg... Otacksamma skitungar! ( jag vet att de är små och kanske inte förstår helt och fullt innebörden i va de gjorde, men de visste att det gjorde fel) Storbråka med äldsta igår och så klart endel idag med. Helt upp och ner vända världen med barnen att försöka få mig mer galen än va jag är och kan man finna på att skrika och grina samtidigt alla tre, ja det är väl det bästa.
Nej nu får jag dåligt samvete, jag älskar mina barn över allt annat och skulle göra vad som helst för dem. Men att vara förälder är ingen dans på rosor och jag blir så förbannad över att det ska heta föräldrar"ledig" Vadå ledig!!??? Är det inte en av de mest ansvarsfulla och tunga uppgifter man kan ha?? Och inte är man ledig i alla fall enligt min mening!
Just nu är jag en skit mamma och skulle verkligen vilja ha semester! Jag kräks på allt som har med måsten ang barn och hemmet att göra. Jag irriterar mig på allt snart, bäst ni ser upp så ni inte kommer i denna buttermammas väg!
Hur får ni livspusslen att gå ihop? Hur gör man för att vara en bra förälder, en bra partner, en bra vän , en bra arbetskollega, en bra bara jag? Överös mig med tips och trix!! Snälla!
Hur håller man kärleken levande? Hur står håller kärleken ut och hur vårdar man kärleken mellan alla sömnlösa nätter, bajsblöjor, hushållet, gårdsbestyr, sjukdom, kass ekonomi och jobb?? Jag behöver omvårdnad i min kärleksrelation, va behöver ni? Varför är det så svårt att kommunicera med varandra? Vad gör jag för fel? Varför ser vi inte på saker likadant? Är kvinnan från venus och mannen från mars? Är det verkligen så att det är för att vi är för olika? Varför engagerar jag mig i saker? För att jag tror att jag ska kunna göra någon skillnad? Men blir det någon skillnad eller mår mitt ego bra för att jag tror att jag gör något som är bra? Varför lägger man energi på människor som aldrig kommer att förstå? Förstår man ens själv varför man gör det man gör och vem är? Vem är jag? En tidig 30 år kris? Ja detta blev ett snurrigt klagoinlägg, och här ska jag ge mig och hoppas att offerkoftan håller på att släppa sitt grepp och man kanske kan kasta av den imorgon?
2 kommentarer:
Kram! Hoppas det vänder. Säg till om du vill ha hjälp med nåt! Du gör det bra tycker jag!
Hej. Du gör ett toppen jobb som har 3 småa och stort hus. Ta ett steg tillbaka och släpp taget om några måsten. Man måste inte göra alla måsten. Lämna bort dina små till nån och bara gör nått nu vill, vila, sova, shopa, promenera, vad som helst. Man behöver tid till återhämtning. Kommunikation i ett förhållande kan vara knepigt och svårt. Men det gäller att sätta sig ner och låta var och en prata klart och inte kritisera och höja rösten. Utan prata om det som känns jobbigt just för dej, även han kasnke har saker som trycker han. Mycke kan lätta bara man fått ut sina känslor och tankar i ord. Om det är svårt skriv ner det ist.
Hoppas det vänder å du får må bättre.
ha en bra lördag/
En av dina läsare.
Skicka en kommentar